jjkk

det har gått 4 om inte 5 månader sen jag pratade med henne..
jag ångrar det så djupt att jag bara viljat förtränga det, inte tro på det själv.
jag borde visat för henne att jag verkligen ångrar det, för jag förlorade handen jag höllt så hårt på bara 2 sekunder.
alla bilder hänger fortfarande uppe, delar så många minnen, ditt namn kommer ofta på tal för det är så mycket du.
de jag varit rädd för är nog bara att få se och veta vad du svarade om jag skulle höra av mig till dig, för så många gånger jag skrivit ett sms som jag inte skickat, skrivit in ditt nummer men tryckt bort det. tittat på filmer och videos som du och ditt skratt är med i. och på grund av allt detta nu känns det inte som det är något att komma tillbaka till, för lika mycket som jag så har du också skapat ett annorlunda liv där inte jag finns med i. så om jag skulle ta tag i det så skulle det ändå kännas som att jag vet bara vem du är kan väldigt mycket om dig, men jag känner inte dig nu. det gör så ont.
det är som en sorglig film som de är så vackert i början men allt rasar samman, och där börjar man gråta i filmen, och jag vet inte vad detta är för slags gråt film men antingen gråter man hela slutet tills eftertexten kommer eller så lyckas det bli ett oförväntat lyckligt slut av filmen som man kankse inte förväntade sig och då börjar man gråta för det med.

-jjkk-
bryt ihop och gå vidare
misstag gör alla men det var ett val till ett misstag
och misstag är något man lär sig otroligt av.